Den unge Erik befinner sig ensam uppe i fjÀllvÀrlden pÄ ett vetenskapligt uppdrag för att observera och registrera fjÀllkedjans vÀdersystem. Snöstormen har stegrats till orkanstyrka under natten, och snart mÄste han pressa upp dörren och trÀnga sig ut i den mörka snöyran med pannlampan pÄ, för att lÀsa av mÀtinstrumenten⊠Nyss befann han sig i Uppsala, dÀr han studerade och förÀlskade sig i Kristine, ett förhÄllande som fortfarande Àr trevande och ömtÄligt. Erik Àr en sÄrbar och i bokstavlig mening ömhudad mÀnniska, och instÀngdheten uppe i den isolerade stugan driver fram hans Ängest och minnen frÄn barndomen. Fram vÀxer en skakande skildring frÄn en liten norrlÀndsk by, dÀr den ensamme och mobbade Erik med sina kliande och variga eksem, sin sÀngvÀtning och sin sensibilitet lever bland okÀnsliga vuxna och deras skrÀmmande sexualitet och grÀnslöshet. Observatoriet Àr Mats Söderlunds första roman, en berÀttelse med samma sprÄkliga lyhördhet och kraft som prÀglar hans poesi.