En offerzon Àr en plats som utöver det som dÀr gÄr att utvinna överhuvudtaget inte rÀknas. I Fredrik Nybergs diktsamling besöks och befolkas ett antal sÄdana i sig vÀrdelösa orter. De finns överallt omkring oss, men ocksÄ inne i diktarkroppen som rör sig, som skriver och agerar.
I mötet med dessa av oss mÀnniskor offrade zoner uppstÄr ibland fantasier om riddare och lundar. Men lika ofta framtrÀder en dikt som prÀglas av en mer saklig ton. Kommer isen ocksÄ lÀngre ut pÄ viken att bÀra oss alla? Klockan Àr redan mycket. Solskenet Àr starkt och vasst. Diktaren backar in bilen i skuggan.
Ser ni FjÀrilen som lyfter ifrÄn grenen
Som fladdrar till
för att inte likna Stenen Vem försvinner först
in i Dimman
FÀrgar sprÄkets lampa alla lika
Först förstörs vad Handen griper
För varje steg blir sikten sÀmre
Sitter Haren still
invid den brutna grenen
Glömmer handen vad den brÀcker
Hur vittrar stenen dÄ den vittrar
Hur leker Bin som vÀgrar lida
Man kan aldrig se vad andra drömmer
TÀnk om allt gick sönder
och blev rÀttvist