Det började lÄngsamt gÄ upp för honom vad just den hÀr sÄngen skulle betyda. Han ville inte höra. Inte nu. Det var för tidigt. PÄ tok för tidigt. Han försökte resa sig frÄn fÄtöljen men insÄg skrÀckslaget att hans fötter var fasttejpade i fÄtöljens ben, armarna i armstödet. Samma silvertejp som effektivt hindrade hans rop frÄn att höras lÀngre Àn fram till tröskeln in till dirigentlogen.
I Ond musik av Fredrik Ăsterling gĂ„r revanschlusten som en röd och blodig trĂ„d genom berĂ€ttelsen. Vad Ă€r vi beredda att offra för att nĂ„ vĂ„ra mĂ„l?
