âI en handvĂ€ndning drog han Ă€gghvitsskorpan af sĂ„ret, och fastĂ€n Karl kved och vĂ„ndade sig af smĂ€rta, pressade han och kramade omkring sĂ„ret, tills mycket gult var kommit fram. Dödkött vĂ€llde upp ur sĂ„ret, och det beströk han med röd olja, som han hade med sig. Och denna olja mĂ„ste ha varit skarpt svidande, ty svetten pĂ€rlade pĂ„ Karls kalla panna och droppade nedĂ„t kinden pĂ„ Anitas varma, smĂ„ hĂ€nder, som stödde vĂ€nnens hufvud.
Hon gjorde detta af sin systerliga ömhet för Karl, men pĂ„ samma gĂ„ng följde hon med uppspĂ€rrade ögon lĂ€karens spĂ€nda blick och snabba, fasta handgrepp. Han hade ej minsta tvekan om hvad han borde göra; han fumlade ej med vigda ljus och böner eller signerier och underliga ord, som mĂ„hĂ€nda hade kraft, men som ingen förstod.â
Theophrastus Bombast von Hohenheim, kallad Paracelsus, var under sin tid en berömd och omstridd lĂ€kare och alkemist. I en av han bevarade anteckningar nĂ€mns kort ett besök till Stockholm. Det Ă€r denna uppgift Wester byggt sin roman pĂ„ â en romantiserad historisk skildring dĂ€r Paracelsus följer med Kristian Tyranns hĂ€rtĂ„g till Stockholm 1520.
Ellen Wester, 1860-1936, var författare och en ivrig föresprÄkare för kvinnlig röstrÀtt. Paracelsus i Stockholm utkom för första gÄngen 1908.