”Jag är en man i mina bästa år. Det har jag alltid varit. I oktober fyller jag 47 år. Jag kan höra syrsorna. Jag är en känslig människa. Jag lyckades aldrig ta körkort, efter 65 lektioner slutade jag med övningarna och gav upp, utled på det hela. Jag är känslig men inte ömtålig. Jag intresserar mig inte för mig själv. Jag själv är ett redskap som verkligheten använder för att ta reda på hur verkligheten är inrättad.”
Så presenterar sig huvudpersonen i Lars Gyllenstens bok Rätt och slätt. Han vistas under en tid på ett litet pensionat. Han iakttar de andra gästerna och spekulerar över dem. Han går på upptäcktsfärd i sin egen fantasi. Den skenbara idyllen som omger honom blir en spegel av världen i stort, där allt kan hända och händer. Han berättar för någon som han skriver till om sina erfarenheter och hur han försöker tolka dem. Han menar att vi lever i en värld utan ordning, mening och moral och utan nåd – i en ”förbistrad” värld. Alltmer beslutsamt söker han sig mot en oskuld som han menar att vi har förlorat – det han ser och upplever blir sedelärande. Allting är sådant som det är rätt och slätt – och vi människor är inte satta att härska, döma och fördöma.
Rätt och slätt är en roman och en tankebok, skriven på en klar och ren prosa. Med djupt allvar och fin ironisk humor, ibland svart komik och grym fars, för Lars Gyllensten här vidare centrala teman i sitt författarskap.
Rätt och slätt utkom för första gången 1983 och är del av Lars Gyllenstens trilogi som kretsar kring religiös symbolik. Övriga två delar är Baklängesminnen (1978) samt Huvudskallebok (1981).
