Passionen kan slĂ„ till nĂ€r man minst anar det. 50-Ă„rige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex Ă„r. NĂ€r romanen tar sin början ser Hans sig sjĂ€lv och Ingunn pĂ„ en videoinspelning frĂ„n ett bröllop och det fĂ„r honom att fundera pĂ„ exakt hur lyckligt gift han Ă€r. PĂ„ bröllopet trĂ€ffar Hans nĂ€mligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvĂ€ndigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder. Ăr det kĂ€rlek eller Ă€r det ett simpelt begĂ€r? Kan det vara bĂ„da sakerna pĂ„ samma gĂ„ng? Hur Ă€r det egentligen, kan man Ă€ta kakan och ha den kvar? Hans mĂ„r ju trots allt sĂ„ mycket bĂ€ttre nu sedan han trĂ€ffat Harriet, det borde vĂ€l vara bĂ€ttre Ă€ven för hustrun.
Hans mĂ„ste bara komma pĂ„ hur han ska undersöka sina egna kĂ€nslor utan att Ingunn blir sĂ„rad. âSe pĂ„ oss nuâ Ă€r en berĂ€ttelse om hur lĂ€tt vi mĂ€nniskor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gĂ„ i livet, om att mista sig sjĂ€lv till en annan. Och hur svĂ„rt det kan vara att plocka upp sig sjĂ€lv efterĂ„t.
