"Livet jag levde dÄ, det Àr inte för nÄgon. Det Àr som ett stort jÀvla nedslÀckt hotell som nÄgon har lagt en gigantisk presenning över. Vilket rum eller vilken korridor du Àn kommer till sÄ Àr allt bara mörker, mörker, mörker, och du ska försöka hitta ut dÀrifrÄn. Hela tiden drömmer du om dom dÀr millarna som ska göra dig ŽklarŽ."
I november 2013 sitter Sebbe Stakset i SlakthusomrÄdet i Stockholm med fotboja och blickar tillbaka pÄ sitt liv. Han avtjÀnar sitt tredje straff pÄ sju Är, tredje gÄngen gillt. Inget mer. Det fÄr rÀcka nu.
I sin sjÀlvbiografi berÀttar han om uppvÀxten i Stockholmsförorten Bagarmossen, dÀr mobbarnas sparkar och slag Àr vardag och dÀr en oförstÄende vuxenvÀrld bara tittar pÄ. Han lockas in i kriminalitetens förlovade land, det blir en revansch, mot mobbarna, mot alla de som aldrig trott pÄ
honom. Men kriminaliteten har en baksida, ett mörker, stress och droger. FÀngelsestraffen avlöser varandra redan i unga Är och den kriminella identiteten cementeras.
Men dÀr finns ocksÄ nÄgot annat, kreativitetens kraft. Sebbe Àr med och startar hiphopgruppen Kartellen, som slÄr ner som en bomb i musik-Sverige. Hyllade lÄtar, album och pjÀser följer. Men det Àr en lÄng resa. Som han beskriver det sjÀlv: "Jag Àr bara tjugoÄtta Är gammal men det kÀnns ibland som jag redan har levt flera liv."
