TĂ€nk om allt inte gĂ„r som för Anne pĂ„ Grönkulla â att man bor nĂ„gonstans pĂ„ landsbygden, vallar getter och fĂ„r och har ett stort hus, tjockt hĂ„r och massor av barn? TĂ€nk om det istĂ€llet blir sĂ„ att katten Ă€ter grĂ€dden och mjölken surnar i kannan? Om man hittar sig sjĂ€lv i en lĂ€genhet med en madrass pĂ„ golvet och en krukvĂ€xt som enda sĂ€llskap. Om man just har skrivit en bok och allt skulle bli annorlunda, men plötsligt har alla andra kvalitetssoffor och Ă€kta makar, och nu mĂ„ste vi gĂ„, sĂ€ger de? TĂ€nk om man hade vĂ€ntat sig nĂ„got annat Ă€n denna tystnad överallt?
Saara Turunen skriver syrligt och rakt om ett Är i en romandebuterande författares liv. Om konstnÀrskap och om lÀngtan efter erkÀnsla, om stunder av förlust och det underliga med att vinna, om förvÀntningar och verkligheten som alltid gÄr sin egen vÀg.
