Agnes Gerners dikter fĂ„ngar en förlust som svĂ€nger svansen över stolar, bord, porslin och Ă€ter allt i sin vĂ€g, som fortgĂ„r nĂ€r Ă„ren blir tyngre och snabbare, nĂ€r barnet vĂ€xer ifatt och förbi. Men i naturen slĂ„r hjĂ€rtan, tassar spelar, bark bĂ„gnar, det hackas och ruvas, förnyelsen pĂ„gĂ„r. Skall Ă€r en bok om mĂ€nniskoblivande och djurblivande, om sorg och liv, berusning och kĂ€rlek. Om att, som slutmeningen lyder: âkrĂ€va ett liv som vĂ€ger upp för dödenâ.
