Spegeln med guldramen ansluter sig till den självbiografiska romanserien om pojken Martin Skoog. I denna roman skildras Martins öden från det han är femton år tills han blir nitton. Det är alltså den sena puberteten det gäller: ynglingen utvecklas till man och denna utveckling sker inte minst på det erotiska området. Martin är en obotlig svärmare och skönhetsdyrkare, men har svåra hämningar och kärleksdriften kröker sig inåt: han blir självälskare. Många är de flickor han dyrkar på större eller mindre avstånd tills han möter Sylvi, av författaren ömsom liknad vid en fjäril, ömsom vid en gasell, och i henne finner en liten kvinna som förstår honom och som ger sig själv förutsättningslöst och utan krav.
Det är den lyckliga sidan av historien, men den avtecknar sig mot en allvarlig bakgrund. Det finns i boken två tragiska, mörka gestalter, utomordentligt väl tecknade. Det är fadern, den halte skolläraren, en sammansatt, tungsint natur som söker befrielse i alkoholen. Det är den gripande modern, som håller fast vid sin man i vått och torrt och som söker skydda sina barn så gott det går, men som bryts ned av strupkräfta. Föräldrarna dör med kort mellanrum och syskonskaran är utlämnad åt släktingars och grannars fadda barmhärtighet. Martin, den äldste sonen, får överta familjeförsörjningens hela börda och ansvar. Det är i denna situation, som herre över ett konkursbo och med Sylvis kärlek som enda tillgång, vi denna gång skiljs från Martin. Dessförinnan har vi i rekapitulerande avsnitt fått följa honom bl.a. som uppackare åt en handelsresande på en händelserik odyssé i Norrland och som elev i en snickeriverkstad, vars brokiga arbetarkollektiv skildras med must och humor. Martin gör ingen större lycka i det praktiska livet, därtill är han alltför tafatt. Han har svårt att uppfylla den räta vinkelns krav; en konstnärsbegåvning som ännu inte funnit sin form och har att dras med konstnärskapets alla svårigheter att anpassa sig till samhället.
Det är framförallt en bildnings- och utvecklingsroman: berättelsen om Martin Skoogs famntag med det svåra livet är utförd med stor intensitet, samtidigt så objektivt gestaltad att miljö och människor står fullt levande framför oss.
