Ett lik som visar sig vara hundra Är gammal hittas i en gruvgÄng i Dalarna. Liket hÄller ett kors i ett krampaktigt grepp i sin hand.
SÄ lÄngt kan Jan Wallentins Strindbergs stjÀrna pÄminna om vilken svensk korv med bröd-deckare som helst. Men nÀr det visar sig att korset Àr en del av en nyckel, dÀr den andra delen ugörs av en stjÀrna, och att denna nyckel öppnar nedgÄngen till underjorden, dÀr en nÀrmast metafysisk kunskap ligger förborgad - ja, dÄ förstÄr man att detta Àr en Àventyrsroman av ett mer ovanligt slag.
LÀgg till det historien om att kors och stjÀrna en gÄng hittades av Sven Hedin i Mongoliet, skickades till August Strindberg i Paris för alkemistisk analys, som i sin tur skickade dem till sin brorson Nils, som kom pÄ att stjÀrna och kors kunde hettas upp och pÄ sÄ sÀtt projicera en tredimensionell bild över var denna nedgÄng i underjorden befinner sig, och att Andrée-expeditionen i sjÀlva verket sattes i verket för att hitta dit - dÄ har ni en lÀsare som sitter rakt upp i stolen och andlöst lÀser vidare, och en berÀttelse som pÄ ett magiskt sÀtt suddar ut grÀnsen mellan verklighet och fantasi, mellan historia och skönlitteratur.
Denne lÀsare fÄr ocksÄ en mycket mÀrklig huvudperson till ciceron: Don Titelman, historiker med drogproblem som gjort sin farmors erfarenheter frÄn andra vÀrldskrigets utrotningslÀger till sina egna mardrömmar. Det finns en stark nÀrvaro av 1900-talets stora traumata i romanen, inte bara förintelsen, utan ocksÄ fasan i första vÀrldskrigets skyttegravar.
Jan Wallentins Strindbergs stjÀrna liknar ingenting annat. Och det har utlÀndska förlÀggare insett redan ett halvÄr innan boken kommit ut i Sverige. Den Àr sÄlds för rekordbelopp till USA, England, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Brasilien, Norge, Finland, Danmark, Island och Holland.
