I samma ögonblick som jag ser henne sÄ vet jag att vi hör ihop.
Det Àr som att gÄ in i ett mörkt rum och tÀnda i taket. Eller om jag ska ta i lite som att promenera förbi en av Hötorgsskraporna just som nÄgon kastar ut ett piano frÄn översta vÄningen.
Ăr det hĂ€r 7F? frĂ„gar hon.
Hon knackade inte ens, öppnade bara dörren och klev in.
Ja, sÀger Ingrid utan att lÄta helt sÀker.
Bra, sÀger tjejen. DÄ Àr det hÀr jag ska vara.
Det Àr 80-tal. 13-Äriga Jonas hÀnger pÄ sitt rum och lyssnar pÄ Duran Duran och X-models. Och han spelar gitarr. Det Àr en tröst i ensamheten. Han Àr sistahandsvalet. Den man ringer nÀr ingen annan har tid. Fast nÀr Joni börjar i Jonas klass förÀndras livet. Hon Àr spÀnnande. Smart. Vacker. Och framför allt hon verkar vilja vara med Jonas. Trots att hon lyssnar pÄ The Cure och tycker att han har den töntigaste musiksmaken nÄgonsin. Men allt det glittriga och pirriga överskuggas av nÄgot annat, nÄgot mörkt och hemligt. NÄgot som gör att Joni sluter sig. Jonas kommer nÀstan Ànda fram, men inte helt. Vad Àr det som har hÀnt henne? Och hur kan Jonas bli den dÀr vÀnnen som han vill vara? Den som Joni anförtror sig Ät.
