"VishetslÀrarna" vill inordna godhetsdriften bland de mÀnskliga passionerna.
Visdomens frukt Àr godhet, sÀger den vise kung Salomo vid det fruktbÀrande besöket av den sluga drottning Bilkis av Saba i bokens första sedeskildring. De tre nÀrmaste Àr ocksÄ historiska, handlar om Diogenes som bodde i ett vindat, om Jesus som fiskardrÀng vid Gennesarets sjö, och Ansgars resa till Sverige som Nordens apostel. De följande nÀrmar sig nutiden, rör sig i den, eller gÄr in i framtiden, som "Furst Krapotkin och bonden", "RÀttegÄngen mot Gandhi", "Odalbonden" som inte sökte visdomen i böcker utan i att odla jord, "De tvÄ tidningsredaktörerna" och "LÀrarinnan i Lustigkulla skola", som pÄ olika sÀtt vill förmedla sin förkunnelse. "Den filosofiska apotekaren" fÄr erfara sanningen av att det Àr lÀttare att skriva tio band filosofi Àn att genomföra en enda av dess grundsatser i praktiken. I alla de fjorton berÀttelserna, som "Visdomens brunn", "Sorgen över Gagarin", "LÀkaren och döden" och "Framtidens kÀrlek" visas hur svÄrt det Àr inte bara i alkemisternas krets att finna De vises sten.
Det Àr hela tiden frÄga om hÀndelser bland mÀnniskor som söker det visa för att nÄ det goda. Bokens tes Àr att en vis mÀnniska inte kan vara ond. Och Àven om det ibland gÄr galet för en del av optimisterna, Àr vi tvungna att bygga vÄrt liv pÄ en mÀnsklig godhetstro.