Den dunkla natten dolde utsikten. MĂ„nen lös svagt över den cirkelformade avsatsen som ramades in av stora, kantiga stenar i svart lava. Jag sĂ„g tvĂ„ pĂ„lar med spetsade huvuden och svalde hĂ„rt. MĂ„ste fĂ„ veta vems huvuden som var pĂ„lade. Det var dĂ€rför jag var hĂ€r. Mitt uppdrag var att vittna om det jag sĂ„g. Mot min vilja fortsatte jag framĂ„t. Driven av ett inre tvĂ„ng. Snittad mĂ€nniskohud, tjockt, levrat blod. Flikiga slamsor lĂ€ngs med halsens kant. Vidöppna, döda ögon. Skrikande. PlĂ„gade. Ansiktsuttryck förvridna i dödsĂ„ngest. Jag krĂ€ktes. Hulkade och krĂ€ktes igen. Kroppen skakade okontrollerat och benen bar mig inte. Jag sjönk ihop pĂ„ marken och blev sittande. Nu visste jag vems huvuden som var pĂ„lade. En kuslig dröm blir inledningen pĂ„ ett mörkt Ă€ventyr. UrĂ„ldrig magi mĂ„ste vĂ€ckas i kampen mot demonkungen Lord Onekr. Ălvkorsets bĂ€rare tvingas ut pĂ„ en resa som kantas av ondska, men Ă€ven kĂ€rlek. Allt stĂ€lls pĂ„ sin spets nĂ€r kampen fortsĂ€tter. De dödas dolk Ă€r den andra fristĂ„ende delen i Sagan om Ella och passar frĂ„n fjorton Ă„r och uppĂ„t.
