Det Àr kvÀll den 11 juni 1962 i den stora cellbyggnaden pÄ Alcatraz. HÀr inne befinner sig omkring 300 fÄngar, var och en instÀngd i sin egen lilla skrubb med en sÀng, ett handfat, en toalettstol och ett litet vÀggfast bord. Varje fÄnge befinner i praktiken som pÄ en teaterscen. Cellen har tre vÀggar medan framsidan Àr öppen som om den vÀnder sig till en publik. Ja, inte riktigt öppen. DÀr sitter ett kraftigt galler, men det hindrar inte att vakterna har full insyn nÀr de passerar.
Allt ser ut att vara en vanlig kvÀll, prÀglad av lugn och ordning. Men det Àr inte riktigt sÄ. Fyra av fÄngarna beslutat sig för att de ska ge sig ivÀg. Ifall de lyckas har de gjort vad som anses vara omöjligt.
En av dem Àr Allen West i cell B-140. Det Àr han som har kommit pÄ idén till rymningen. De tre andra, Frank Morris och bröderna John och Clarence Anglin, har för all del hjÀlpt till, men utan West skulle det aldrig ha blivit nÄgot. Det vet han. Det vet de ocksÄ. Nu ÄterstÄr bara en liten detalj, det sista han ska göra i sin fÀngelsecell. Han ska bara öppna den hemliga dörren till friheten och försvinna ut genom den.
Gunnar Wall berĂ€ttar om rymningen frĂ„n fĂ€ngelseön Alcatraz. BerĂ€ttelsen Ă€r tidigare utgiven i textform med titeln âAlcatraz â genom betongvĂ€ggen med skedâ i antologin Historiens frĂ€msta rymningar, Semic 2009.