-Jag har alltid tänkt att jag förr eller senare måste skriva en bok om Hedås, säger Lars Andersson.

Hedås är den by på Klarälvens strand där hans far, farmor och därbakom sju ytterligare generationer växte upp. Från kyrkböcker, skifteskartor, jordeböcker, sockenstämmoprotokoll och bouppteckningar har han hämtat yttre fakta om människorna och deras levnadslopp och från sin egen föreställningsförmåga har han hämtat det som givit människorna liv, tankar och känslor.

Berättelsen börjar med Knut, som först bröt mark på platsen. Efter honom kommer alla de män och kvinnor som hetat Måns, Johannes, Erik, Elin, Per och Cajsa. Barn föds och dör, ofta inom ett par år, andra blir gamla, bygger nytt, dikar ut och röjer. En av Knuts sonsöner tar ett jättekliv till Lund och det lärda ståndet, där allt skingras av kriget och pesten. En ingift 16-årig flickhustru vrider sent i livet tingens och kärlekens ordningar ett halvt varv runt i Hedås. En vadmalsvarelse vinner en rödskimrande eldsflamma till fru. Två halvbröder och deras mor bevakar varandras rörelser kring en silverbägare. Storbönder och nämndemän, fattighjon, torpare, samt den svenska litteraturens enfaldigaste diktare, alla uppstår på nytt i romanen.

”Ljus från ingenstans” är första delen i berättelsen om en bondbys historia. Den inleds med att författarens farmor Ida anställer 70-årskalas i byn; därifrån kastas nätet bakåt. I en kommande del står Ida i centrum och berättelsen stiger in över det muntliga minnets tröskel.