Till minne av Buster, Lenka, Quinna, Bamse, Loke.

Hej du speleman kan du svara på min fråga

Den e ärlig o jag menar varje ord

När vår herre släcker livets låga*

och de e dags att lämna denna jord

Får man ta hunden med sej in i himlen

Han är snäll och han har vart en riktig vän

Han e klok o fin o skatten e betald

Får man det du speleman då blir jag glad

Kan även jag få komma med en fråga?

Som jag så länge gått och grunnat på

När man skall ur Jämmerdalen tåga

Får man då till Busters himmel gå?

Där man ser Lenka ivrigt följa spåren

Efter Quinna som helt vilse går

Där man ser Loke, bäste labradoren

Ge Nobodys Bamse en påtår.

När åskan går jag alltid brukar tänka

Nu är Buster åter riktigt arg

Kan det kanske vara så att Lenka

Än en gång försökte vara varg?

Eller har Quinna åter tappat sansen?

Vilket inte vore något nytt

Har kanske Bamse viftat fel med svansen?

Eller har Loke inte Buster lytt?

Efter blixt och dunder kommer friden

Tjugo tassar nu sin vila får

Tio ögon sluter sig med tiden

Fem små huvud in i drömmar går

Kanske ni om våra ställen drömmer

Dit jag ofta åter mig beger

Av allt jag lärt jag aldrig nånsin glömmer:

Det som var viktigt lärde jag av er.

De två första verserna återgivna med benäget medgivande av Hasse Andersson.