En 18-årig pojke från ett litet skånskt samhälle mördar två jämnåriga flickor. När han erkänner ritar han en serieteckning. Både offer och mördare ler.
En försommarnatt klär sig en ung svensk fänrik i uniform, öppnar verkanseld och skjuter ihjäl sju människor.
En man som rastar sin hund hittar ett antal plastsäckar vid Karlbergsstrand i Stockholm. Säckarna visar sig innehålla ett styckat kvinnolik där huvudet saknas.
När våldet exploderar reagerar den närmaste omgivningen ofta genom att slå fast att det som skett är obegripligt. Det är som om det är en tröst att tänka sig ondskan som en meteorit som plötsligt slår ner i vardagen, en oförutsebar naturkatastrof, något man inte kunnat göra något åt, något som inte kommer att upprepas. Men ondskan är inte någon meteorit. Ondskan är inte en främling. Den finns mitt ibland oss och ibland bär den det goda och vårdande och beskyddande samhällets symbolladdade ämbetsdräkter – läkarrocken, officersuniformen. På ett plan är kanske det mest skrämmande med "det meningslösa våldet" inte att det saknar mening och är obegripligt, utan att det tvärtom så lätt låter sig uppfattas som ett meddelande vi helst vill slippa ta del av.
Journalisten Per Svensson har följt och analyserat några av de senaste årtiondenas mest uppmärksammade rättsfall. Han söker förklaringar till brotten och redovisar sina tankar och teorier om den samtida svenska ondskan.
