Hon har vandrat på krokiga vägar genom livet, på både asfalt och grus. Slått klackarna i taket men alltid landat mjukt. Men så en dag, återvändsgränd. Detta är sista delen i trilogin om Siv Marklund.

”Var inte rädd för mörkret, för ljuset vilar där”. Ett fragment från en dikt av Erik Blomberg som hennes kompis Ragnhild ofta citerade när vardagens mörka sidor tog överhanden.

Du får också möta lärdomsstadens psykiatri i ”nya kläder”. Vi befinner oss i tjugonde århundradets skifte från tretton till fjorton. Kanske är en ny tid här. Eller så är det som på den gamla goda tiden. Då allting var precis som det nästan alltid har varit i relationer människor emellan och på offentliga institutioner.

”Man lär så länge man lever.”