Är det här en del av mina minnen Har jag

redan börjat skriva på dem Eller förbereder jag mig bara

står så att säga i startgroparna Hur långt har jag kommit

Jag skämtar inte Jag har inte bett om frihet Jag vill

bara att de skall lämna mig ifred Jag har inga egna saker

att ta med mig De ville att jag skulle ta emot en plastpåse

där de hade lagt de kläder som jag bar när jag kom dit

fjorton år gammal Det måste ha varit sommar då

Jag försöker glömma vad jag har sett Jag letar efter mitt

hem och minne Jag går genom den till synes omfattande

staden omgiven av mycket gamla förvirrade människor både män

och kvinnor som har varit både män och kvinnor som också letar

efter sina hem och minnen Det är egendomligt Ingen känner

sig hemma Ingen vet hur hemmet såg ut Ingen vet om det ligger

bakom en Inga dörrar Man har glömt vad man letade efter

Alla befinner sig i sin egen bön Det har jag lärt mig Var

och en har vid något bestämt tillfälle börjat på sin egen

bön Osäkert trevande ofta klädd i tystnad Stammande

Framstammad Några enstaka ord Ett ord i taget Och längre

kommer man kanske inte Alla ligger där Bland stenarna Mot

stenarna Och skrattar Men det är för sent nu för retroaktiv

gråt Att välja det enda rätta som ett barn med förbundna

ögon Vad tjänar det till Det är natt Men himlen är ljus