Pappa hade visat tecken pÄ bipolaritet, emotionell instabilitet, hypokondri och schizofreni tidigare. För att inte tala om hetsÀtning, allmÀn vÄrdslöshet, borderline-beteende och narcissism. Han gjorde och sa sÄnt som de flesta bara tÀnkte eller drömde och dÀrför tyckte mÄnga att han var lite galen. Tokig och rolig och bullrig. Charmig och kul att vara med. En livsnjutare med spÀnnande intellekt. Mycket kÀnslor och stort hjÀrta, sa de. Men för mig var han bara min bredaxlade pappa. Och nu var han sjuk. Sjuk i Alzheimer. Sjuk i huvudet.
Det hÀr Àr berÀttelsen om hur man bryter upp frÄn vardagslunken pÄ Lidingö till en förfallen vingÄrd utanför Perugia. Hur man hoppar av mitt i karriÀren för att vÄrda, trösta och byta blöjor pÄ en pappa som aldrig nÄgonsin tröstade, vÄrdade eller bytte en blöja.
Tomas Bacoccoli bor sedan 2014 med sin hustru Elin och deras tre barn i Corciano, Umbrien dÀr de driver en oliv- och hÀstgÄrd. Tidigare var han verksam som sÀlj- och marknadschef inom mediekoncernen MTG. "En bastu i Umbrien" Àr hans första bok.
