Nu hade supandet gÄtt sÄ lÄngt att det inte fanns nÄgon ÄtervÀndo. Jag hade redan skrivit ihop avskedsbrevet till mina söner. Nu handlade det bara om att hitta rÀtt tillvÀgagÄngssÀtt och rÀtt tillfÀlle att avsluta det man inte ens kunde kalla för ett liv. Jag hade ingen aning om vad en panikÄngestattack skulle utlösa den dÀr sommardagen för 12 Är sedan.
Att livet kunde förÀndras sÄ radikalt pÄ bara nÄgra sekunder kunde jag aldrig förestÀlla mig och att den enda trösten och tryggheten fanns i alkoholen var ocksÄ en helt ny upplevelse. Jag drack inte för att det var gott, jag drack inte för att jag ville, jag drack för att jag var tvungen.
Per Nohr, 61 Är, en profil inom upplÀndskt föreningsliv och bosatt i Uppsala, berÀttar öppet och Àrligt om sina tuffa Är som alkoholist.
Per tar inga omvÀgar nÀr han berÀttar om sina alkoholproblem med förhoppningen att du som lÀsare kommer att bli bÄde berörd och illa till mods och frÄgan kommer att komma, hur kan ett normalt liv gÄ sÄ kÀpprÀtt Ät skogen sÄ fort?