Huset ligger idylliskt vid sjön. Det är den perfekta platsen för en liten familj att leva på. Det var så de tänkte när de flyttade hit, mamman, pappan och fröet till barn som växte i mammans mage. Här skulle mamman få ro att måla, dottern skulle växa upp och utvecklas, och de extra rummen skulle tjäna som extra inkomst när pappan arbetade i staden. Men så anländer de nya gästerna, en annan mamma och ett annat litet barn. De vägrar inrätta sig i rutinerna av det tidigare så lugna hemmet, kommer och går som de vill, lever om, stökar till, ger sig på den vackra inredningen. Konflikten trappas oundvikligen upp. Ändå är de utelämnade till varandra, de två mödrarna och de två barnen, isolerade djupt i den tätaste ekskogen med flera kilometer till närmaste grannhus. Utan kontakt med vänner, utan släktingar som kommer på besök, utan någon som ser efter hur det går.
En plats av ro är en vacker och oroväckande novell om familjeband och krossade drömmar. Och om smärtan som äger förmågan att eka genom tid och rum.
