Klar var dagen
fåglarna drog mot norr.
Vi var tre
vi gick över isen
sköt alfågel, ejder och knipa.
Svarttjärad var vår båt
vi förde den med oss ut
vi rodde mellan isens lysande slätter.
Morgonens vatten var sol
dagen var jaktens dag.
Fågeljägare var vi
tre var våra namn.
Då ägde vi namn.
I Fågeljägarna berättar Lennart Sjögren om några män som går ner sig på isen under vårjakten, och dikterna formar sig till en växelsång mellan de drunknande och de som blev kvar på stranden. Diktsviten är starkt visuell till sin karaktär: den vita isen, den svarttjärade båten, det flamgröna vattnet - man ser omedelbart scenen framför sig. Men framför allt griper dikterna tag i läsaren i kraft av sitt ämne: de drunknandes långsamma sjunkande ner i havet och döden, och de överlevandes tunga sorg som först mot slutet av sviten låter sig lindras. Lennart Sjögren är bosatt på Öland, och diktsviten går tillbaka på en drunkningsolycka som han fick höra om i sin barndom och alltsedan dess burit med sig.
