Beata och jag balanserade bredvid varandra pÄ fontÀnkanten.
"Okej", sa hon till mig. "Doppa, önska. PÄ tre. Ett, tvÄ, tre."
Jag stack ner hÀnderna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tÀnkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svÄrt att tÀnka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
"Helvete, vad kallt!"
Det hÀr, tÀnkte jag. Jag önskar mig mer av det hÀr.
Nico har bytt namn och stad och fÀrgat hÄret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det Àr nu det nya livet ska börja. Ett liv dÀr Nico gÄr estet, skapar saker och Àr den dÀr sortens person som folk dras till. Men att Àndra sig Àr tyvÀrr inte riktigt sÄ enkelt som hen trott.
