”Var jag ett slumpens barn, född utan rätt till ett eget jag?
Eller fanns det en mening redan från början?
Finns det en kraft av osynligt ursprung som råder över människans dag?
Finns det en kraft som bär mig, som ger kraft när jag är svag?
Mitt inre jag som har kraft att skapa, finns det i embryots första dag?
Allt sammanfogat till en helhet, en människa – unik i sitt slag.”
Höstens mörker hade sänkt sig över bygden. Man kunde ana ett ljussken från byn på andra sidan sjön. Inne i husets storkök var familjen samlad runt det stora matbordet. En tryckt stämning vittnade om att något speciellt hade hänt under dagen.
– Jag har fått brev från Holger idag, han skriver att han kommer hem i morgon, sa Ebba.
Sven tittade upp på sin syster.
– Vad vill han när han kommer mitt i veckan? Det är ju tio mil att åka.
– Jag vet inte varför, men det är nog något viktigt.
Hon vände sig till modern. – Jag är rädd att han vill hämta Maria.
Den här boken handlar om Britt-Marie Grahn 1927–1993