"Jag Àr kÀnslig för översmarta texter dÀr författarens skicklighet kÀnns som en blinkning mot lÀsaren, men inför denna litterÀra briljans kapitulerar jag. Hermann Àr helt solidarisk med sin historia, den formella skickligheten hos författaren stÀller sig aldrig framför berÀttelsen. Och min lÀsupplevelsen blir ocksÄ stark pÄ ett sÀtt som det var lÀnge sedan jag var med om."
Kulturnytt, Sveriges Radio
"HÀr finns sÄ mycket skönhet, och ocksÄ en total avsaknad av patos och klichéer.
Efter lektyren tÀnker jag att romanen Àr en viskning, förförisk, undanglidande och samtidigt alldeles nÀra."
Dagens Nyheter
"KÀnslan av klibbig melankoli som vilar över dessa romaner har en oemotstÄndlig dragningskraft pÄ lÀsaren.
Den Àr beroendeframkallande."
Sydsvenskan
Den Àr sÄ klart som en dröm, Judith Hermanns svenska Äterkomst.
Expressen
Ingrid Elam lÀser en suggestiv berÀttelse om in- och utestÀngdhet och finner en i sanning oemotstÄdlig bok
Kulturnyheterna, SVT
---------------------
Hon har lÀmnat sitt tidigare liv bakom sig, flyttat frÄn staden till havet, till ett eget hus. Hon skriver rapporter till sin exman och vuxna dotter om sjökrogen dÀr hon arbetar och om den ilskna mÄrd som flyttat in pÄ vinden.
Hon knyter vÀnskapsband, försöker sig pÄ en affÀr med en grisbonde och frÄgar sig om hon kan slÄ sig ner eller om hon borde gÄ vidare. HÀr vid den tyska nordkustens vallar kan hon möjligtvis bli en annan, eller förbli precis den hon Àr.
I sin nya roman Hemma berÀttar Judith Hermann om det opÄlitliga minnet av det som varit. Och om det ögonblick nÀr livet delar sig, en gammal vÀrld brister och en ny föds.