Hohaj Àr namnet pÄ en trakt lÄngt uppe i norr. Nu ligger den öde, men nÄgra decennier tillbaka levde mÀnniskor dÀr, som det generösa och varmhjÀrtade paret Salomon och Helga. Dit kom frÀmlingen Aron vandrande genom snö och blÄst, pÄ flykt undan kriget och sig sjÀlv. Som av en ovÀntad nÄd hamnar han hos Salomon och Helga, och blir kvar hos dem. Om somrarna fÄr han uppdraget att valla traktens hÀstar i skogen, och det Àr dÀr han lÀr kÀnna den skygga Inna. Hon Àr en kuvad flicka frÄn ett utmarkstorp, som söker bryta sig loss ur faderns tyranniska makt över henne. Mellan dessa tvÄ sköra utanförvarelser vÀxer en kÀrlek fram, skildrad med en gripande nÀrvaro. Samma vÀg kommer nu en kvinna, romanens berÀttarjag. Hennes Àlskade Àr död sedan nÄgra Är. Ett instÀngt rop av förtvivlan och vrede har vÀckts i henne och hon har givit sig av, rakt ut i tomheten, med en sorg som Àr pÄ vÀg att Àta sönder henne. Hennes flykt blir en slags pilgrimsgÄng dÀr impulsen att försvinna omvandlas till en renande vandring genom minnena. Och dÀr ute i det kalla och övergivna vinterlandskapet korsar hennes spÄr det förflutnas berÀttelse. Elisabeth Rynell lÄter sin roman vÀxla mellan dessa tvÄ skilda tidsplan. De binds samman av platsen och av kÀrlekens och förlustens motiv, som varieras och speglas genom de tvÄ berÀttelserna. Hennes klangrena sprÄk Àr en underbar lÀsupplevelse och hennes ömsinta och poetiska skildring av mÀnniskor och landskap kan leda tankarna till föregÄngare som Harry Martinsson och Stina Aronson.