En svensk författare möter en ung judinna frÄn Israel under en resa till Cypern 1963. Det blir ett möte som sÀtter outplÄnliga spÄr. Sent i livet uppfyller han sitt löfte att ta reda pÄ vad som hÀnde hennes familj efter deportationen frÄn Paris 1942. Det blir en smÀrtsam resa till det förflutna och till den polska staden Oswiecim, före detta Auschwitz.
PĂ„ Hotel Galicja i den polska staden Oswiecim, före detta Auschwitz, befinner sig en Ă€ldre svensk författare. Han har kommit hit för att ta reda pĂ„ vad som hĂ€nde hans Ă€lskade RĂ©gines familj. RĂ©gine och han möttes för över 40 Ă„r sedan pĂ„ Cypern dĂ€r de upplevde en kort men intensiv kĂ€rlekshistoria. Han Ă„tog sig dĂ„ att ta reda pĂ„ vad som hĂ€nde hennes förĂ€ldrar och lillebror. Efter Hitlers övertagande av Ăsterrike 1938 flydde RĂ©gine med sin judiska familj frĂ„n Wien till Sverige. Men hos oss fick de inte stanna. De utvisades och flydde vidare till Frankrike. De greps under den stora razzia som fransk polis och tyska SS genomförde i Paris 1942. RĂ©gine, dĂ„ sju Ă„r, lyckades fly.
Nu, mÄnga Är senare, dÄ han sjÀlv av sin lÀkare har fÄtt endast en utmÀtt tid att leva, bestÀmmer han sig för att uppfylla sitt löfte till Régine. I Paris och i Oswiecim fördjupar han sig i dokumenten kring deportationen av judar frÄn Paris till Auschwitz-Birkenau. Han vandrar i resterna av det stora förintelselÀgret och försöker förestÀlla sig det öde som drabbade familjen under deras fÀrd hit och deras sista dagar i livet.
Régines lillebror befann sig bland de fyra tusen judiska barn som lÀmnades ensamma kvar i Frankrike nÀr förÀldrarna deporterats. Efter en tid transporterades ocksÄ treÄringen och de andra ensamma barnen till Auschwitz. De gasades omedelbart efter ankomsten.
Det hÀr Àr en berÀttelse som stÀller frÄgan om hur mycket en nutida mÀnniska kan göra sig ett begrepp om förintelsen och mÀnniskornas öden i lÀgren. Vad ska vi, i vÄra dagar, göra med det vi vet om Auschwitz? Och vem fÄr och kan berÀtta?