Efter sin hustrus och sina två söners tragiska bortgång i en flygplansolycka går universitetsläraren och författaren David Zimmer ner i en djup och långvarig svacka. Han drar sig tillbaka från både vänner och arbetskollegor och bosätter sig i ett ensligt beläget hus. En dag i sitt zappande framför tv:n fastnar han för en stumfilm som får honom att skratta för första gången sedan den tragiska olyckan. Det blir en vändpunkt för Zimmer som börjar intressera sig allt mer för den bortglömde stumfilmsskådespelaren och regissören Hector Mann och dennes filmskapande.
När Zimmer just har publicerat sitt stora arbete om Hector Manns filmer får han ett brev från Hector som tackar för den fina boken. Det är bara det att Hector Mann spårlöst försvann 1928, för drygt sjuttio år sedan. Strax därpå står en ung kvinna utanför Zimmers dörr och tvingar honom att under pistolhot följa med till New Mexico och den gård där Hector Mann utan omvärldens vetskap bor med sin familj. Gården har fungerat som inspelningsstudio i över sextio år där Mann har gjort film efter film, ingen någonsin visad.
Det är den röda tråden i Austers stora roman om två män, den ene verksam under 1900-talets första hälft och den andre vid dess slut, och hur deras liv vävs samman på de mest oväntade sätt. Mer övertygande än någonsin lyckas Auster använda ödets nyck och illusionens kraft för att fånga sin läsare.