Mina ben viker sig och jag famlar efter den vita snuttefilten med rosa rĂ€nder av flanell. Snabbt liksom kastar jag den över hennes nackparti. Puh⊠nu syns det inte lĂ€ngre. Mitt barn har inte Downs syndrom, det ser jag klart. Men sĂ„ lyfter jag pĂ„ filten och hjĂ€rtat hamrar sĂ„ att jag kan höra mina egna hjĂ€rtslag. Nu syns det igen. En bra stund stĂ„r jag sĂ„. Filt pĂ„, filt av. Downs syndrom. Inte Downs syndrom. Jag tĂ€nker pĂ„ barnmorskans ord. âNĂ€r jag tog emot er flicka och höll min hand runt hennes nacke kĂ€nde jag att hon har ovanligt mycket nackskinn, det kan vara ett tecken pĂ„ Downs syndrom.â Hon har ringt efter barnlĂ€karen.
NÄgra dagar senare lÀgger jag min pyttelilla bebis pÄ den stora kalla britsen klÀdd i mörkgrön galon. Jag önskar att hjÀrtspecialisten skulle titta pÄ Hedvig, önskar att han sÄg henne. Det gör han inte. Han ser ett hjÀrta pÄ en skÀrm, och det ser inte ut som det ska.
Med vÀrme, rÀdsla och förtvivlan berÀttar Jessica Roos Rahmquist om den första omvÀlvande tiden med Hedvig. Om tankar och kÀnslor som man inte vÄgar uttala högt och en moderskÀrlek som bÀr en familj igenom alla svÄrigheter.
âSĂ„ mycket jag inte visste. SĂ„ mycket jag önskade att nĂ„gon hade berĂ€ttat för mig.â
"LÀs denna underbara, varma bok om en mammas starka kÀrlek till sitt barn." 5/5 stjÀrnor. @agnethas_boktips
"Trots sitt lilla format rymmer den sÄ mycket, den hÀr boken. Den Àr vackert skriven med ett nÀstan lyriskt sprÄk." 5/5 stjÀrnor. @emma_bokstavligttalat
"KÀrleken Jessica skriver om Àr sÄ stark att den griper tag om mig. Det Àr sÄ fint, kÀnslosamt och underbart beskrivet." @ninasbokhylla.
