Mamma! Pappa! Jag drömmer om er varje natt. Jag ropar men ni hör mig inte. NÀr ni kommer hem ska jag binda fast er vid spisen dÀr det Àr varmt och finns mat. Jag ska knyta fast er med snören av guld, ni ska alltid vara dÀr. Kom hem nu! Det Àr inte roligt lÀngre. Jag avskyr svenska jordgubbar.
Maria och hennes bror Gabriel bor i ett land nÀra oss. Familjen har inte mycket pengar, men deras fröken Àr snÀll och de har hittat en hund som fÄr gulliga valpar. Om bara inte torkan hade slagit till, om bara inte Gabriel ramlat ner frÄn taket, om bara inte sjukhusrÀkningen varit sÄ dyr ... Till slut har familjen inget val. Marias och Gabriels förÀldrar lÀmnar sina barn och beger sig till Sverige, ett konstigt land i norr. DÀr ska de plocka jordgubbar stora som Àpplen och tjÀna pengar sÄ att de aldrig mer behöva oroa sig för nÄgonting.
Jordgubbsbarn kallas de barn som blir lÀmnade hemma nÀr förÀldrarna Äker utomlands för att tjÀna pengar. SÄ hÀr sÀger Sara Olausson om sin bok: I oktober 2013 lÀrde jag kÀnna Felicia Iosif som satt och tiggde i nÀrheten av dÀr jag bor. Tillsammans gjorde vi boken Det kunde varit jag. Jordgubbsbarnen Àr en sorts fortsÀttning pÄ den. Böckerna hör inte ihop men den Àr nÀsta steg i mitt arbete att göra det jag kan för att skapa större förstÄelse för mÀnniskor i Felicias situation.