Kafkapaviljongen Ă€r en kontrafaktisk idĂ©roman, en fri fantasi, som liksom den kritikerrosade Jag var en arier (2009) skildrar ett Sverige efter att Tyskland vunnit andra vĂ€rldskriget. I centrum stĂ„r författaren och motstĂ„ndsmannen Sigge Eriksson, som vi följer, dels pĂ„ fyrtiotalet efter krigsslut och nazistiskt maktövertagande, dels pĂ„ sjuttiotalet dĂ„ Sigge, nu upphöjd intellektuell, ingĂ„r i en nazistyrd kulturelit dit han motvilligt intvingats. Tony Samuelsson borrar hĂ€r Ă€nnu djupare och stĂ€ller obekvĂ€ma frĂ„gor om fascismens mĂ€nniskoförakt och litteraturen som bĂ„de ljusspridare och blind verklighetsflykt. Det handlar om ondska och förtryck, om underjordiska motstĂ„ndsströmningar, om terrordĂ„d. Om förnekelse och mĂ€nniskors underliggande försvars- och överlevnadsmekanismer. Men framför allt: en tro â frĂ„n sĂ„vĂ€l maktens som frĂ„n motstĂ„ndets hĂ„ll â pĂ„ kulturen, och litteraturen specifikt, som den starkaste av pĂ„verkande krafter.