Kort dÀrpÄ hör jag hur lÀgenhetsdörren gÄr upp. En vÄg av tobak följer dig in i sovrummet. Du lÀgger dig i sÀngen. Din kropp vÀger tungt av allt obearbetat du bÀr pÄ. Jag hör dig genom vÀggen, hur du vrider dig i plÄgor. Dina sÀngklÀder böljar fram och tillbaka, vecklar sedan ihop sig, klistrar sig mot huden. Det hÀr blir min första kontakt med Ängesten, men det vet jag Ànnu inget om. Vi lever vÄra liv pÄ varsin sida av vÀggen, men bilden vi har av varandra Àr ÀndÄ tydligare Àn nÄgonting annat. Ett skarpt snitt, ett skridskoskÀr i sjÀlen. Jag lÀser alla dina tankar, trots att dÀr rÄder diktatur.
Karl lever en betydande del av sitt liv pÄtagligt pÄverkad av en pappa som valt att bryta upp frÄn familjen. Men trots avsaknaden av kontakt Àr han dÀr, Tage, i allra högsta grad nÀrvarande, i tankarna och kÀnslolivet och skapandet, en obönhörlig pÄminnelse om det biologiska slÀktskapet som omöjligen kan utraderas. Ett underförstÄtt och utplÄnande faktum som förr eller senare mÄste konfronteras.
