Kyrkoherden var synnerligen upprörd. Han steg Ànnu nÀrmre Janna, medan hans ansikte förvreds av ursinne. Det var som om ilskan riktigt frÀste om honom. Han satte pekfingret i ansiktet pÄ barnet, som just vaknat till och skrek av rÀdsla över det vÄldsamma utbrottet. Spottet flög ur prÀstens mun medan han vrÄlade.
âBĂ„de du och ditt oĂ€kta barn skall dö i synd!â
Janna tÀnkte sig inte för. All hennes moderstyrka föll över henne i ett nu. För sin egen vÀrdighets skull, för sin mors och för sitt barns skull grep hon blixtsnabbt tag i Kyrkoherdens finger och bet till. Hon gav honom ett rejÀlt bett. Blodet skvÀtte över den svarta kaftanen och droppade ned pÄ marken.
âDet Ă€r du som skall dö!â röt hon med all den vrede en mor kan uppbringa, dĂ„ nĂ„gon angripit hennes barn. âDet Ă€r du som skall dö!â DĂ€refter vĂ€nde hon och gick.
DÄ havet ligger fruset i den kalla vintern, hÀrjar falskspel och ondska i bygden. En död mans sargade kropp hittas ute pÄ ön, nÀra kvinnans stuga. Det ger maktens mÀn möjligheten att
göra slut pÄ den oberoende kvinnans frihet.
PÄ en naturskön plats i skÀrgÄrden skildras ett starkt levnadsöde som utspelar sig nÄgon gÄng under förra sekelskiftet.