När blev jag fattig? Går det att komma ur? Kan jag erbjuda mina barn någonting annat än det här? Får man ha drömmar om kontot visar noll och inkassobreven ligger i drivor?
Det är några av frågorna Mathias Rosenlund ställer där han sitter vid köksbordet och skriver i stadsdelen Myrbacka i Vanda. Miljön påminner om den Stockholmsförort där Mathias levde sina första år med två hårt och ständigt arbetande men lågavlönade föräldrar. I Myrbacka har den unga familjen bosatt sig för att skapa ett liv och en framtid. I grannskapet bor invandrare, arbetslösa, alkisar och så den eviga litteraturstudenten Mathias, som försöker försörja sina barn och sin kliniskt deprimerade fru på snuttjobb. Han försöker också skriva, försöker att inte ge upp sin dröm.
I sin självbiografiska debutbok Kopparbergsvägen 20 beskriver Mathias Rosenlund hur det är att vara fattig i Välfärdsfinland i dag; han gör det rättframt, naket och utan skam. Det är läsning som gör fysiskt ont och som synliggör den fattigdom som finns mitt ibland oss idag, närmare än många kanske vill tro.
