Carola Hansson har gjort sig kĂ€nd som en författare med förmĂ„gan att förena tyngd med lĂ€tthet, att i djĂ€rva romanbyggen behandla existentiella frĂ„gor med hjĂ€lp av ett poetiskt och atmosfĂ€rikt sprĂ„k. Hon har en bakgrund som slavist med en avhandling om tidig rysk modernism, och hennes stora roman Andrej (1994) vĂ€xte fram ur en djupdykning i den berömda ryska familjen Tolstojs öden. Ă ret efter utgivningen av romanen om Leo Tolstojs son fick Carola Hansson ett ovĂ€ntat brev frĂ„n Andrejs sonson i Moskva. Med brevet följde en tidningsartikel, en dödsruna över dennes far Ilja Tolstoj, som dittills varit nĂ€stan okĂ€nd för henne. Artikeln fyllde henne inte bara med en överraskande kĂ€nsla av förlust och sorg utan ocksĂ„ med en mĂ€ngd frĂ„gor. Varför hade sonen sĂ€nt henne dödsrunan? Och vad kunde han sjĂ€lv tĂ€nkas kĂ€nna till om den far han förlorade vid tre Ă„rs Ă„lder? En rad osannolika tillfĂ€lligheter gör att hon ett Ă„r senare Ă€r i fĂ€rd med att följa Iljas dramatiska levnadsöde, frĂ„n tjugotalets turbulens i Sovjet till den livslĂ„nga exilen i USA bland den amerikanska överklassen. Ilja Ă€r en karismatisk Ă€ventyrare som bĂ€r pĂ„ det tunga tolstojska arvet att leva i grĂ€nslandet mellan fiktion och verklighet, och Carola Hanssons utforskning för henne in i de mest hĂ€pnadsvĂ€ckande historier â om alltifrĂ„n inspelningen av en vildmarksfilm bland nordamerikanska indianer till en spektakulĂ€r expedition till Dalai Lamas Tibet. HĂ€ndelser i hennes eget liv blir samtidigt del av berĂ€ttelsen, och genom allt löper hennes obrutet starka kĂ€nsla för exilens villkor och för vĂ„ra möjligheter att sjĂ€lva forma vĂ„ra liv.