Andra delen av Karl Ove KnausgÄrds mÀktiga autofiktiva roman Min kamp Àr en studie i extremrealism genom blottlÀggandet av vardagligheter, av utanförskap och av sjÀlvförödmjukelsens yttersta fascination.
FadersportrÀttet i första delen Àr hÀr utbytt mot ett kompromisslöst sökande efter kÀrlek och vÀnskap. I centrum stÄr ocksÄ det egna författarskapet och konsekvenserna av att lÀmna Norge för en svensk anonymitet. Hela tiden finns dÀr den öppna blicken pÄ den egna kÀrnfamiljen och faderskapet, men ocksÄ pÄ det nya hemlandet Sveriges nÀstintill skrattretande konformitet och konfliktrÀdsla. Familjen och författandet stÀlls pÄ sÄ sÀtt mot varandra i ett försök att nÄ förlösning och att strÀcka sig utanför sina egna begrÀnsningar.
Karl Ove KnausgÄrd skriver en prosa som Àr hÀpnadsvÀckande exakt samtidigt som den hela tiden lÄter karaktÀrerna vara berÀttelsens medelpunkt. Trots att Min kamp aldrig lÄtsas vara nÄgot annat Àn roman finns dÀr hela tiden en kuslig kÀnsla av att den handlar om riktiga mÀnniskor - vilket i sin tur skapat en vÄldsam debatt om sjÀlvbiografisk prosa bÄde i Norge och i Sverige. Oavsett vilket kan vi vara sÀkra pÄ att Min kamp i framtiden kommer att stÄ som ett ledande exempel pÄ nordisk romankonst i början av 2000-talet.
"KnausgÄrds mest uppenbara styrka som författare Àr hans förmÄga att beskriva detaljer, inte minst om naturen men Àven om det mÀnskliga psyket." New York Review of Books