Bertil började läsa. Artikeln beskrev hur någon helt okänd man utnyttjat uppståndehen kring Anita Ekbergs ankomst till flygplatsen och gjort inbrott i en avdelning, där det förvarades utländsk valuta, som de främmande flygplansbesättningarna kunde få komma i åtnjutande av, om de av en eller annan anledning - till exempel vid förseningar till följd av startförbud på grund av dåligt väder - behövde förstärka sitt kassaförråd. Tjuven, som av allt att döma arbetat ensam, hade kommit över betydande belopp, fast man ännu vid denna upplagas pressläggning inte hade kunnat fastställa hur mycket pengar det rörde sig om. Ingen hade sett brottslingen, det fanns inget signalement. Det var bara några SAS-tjänstemän och tullmän, som iakttagit en skugga - troligen iklädd grå hatt och ljusgrå regnrock - rusa genom hallen och försvinna ut i mörkret.
Polisen sades stå inför ett fullständigt mysterium, och mystiken tätnade ytterligare genom att tjuven givit sig tid till ytterligare en till synes meningslös stöld: medan tullmännens uppmärksamhet för kanske någon minut riktats mot allt ståhej kring den svenska filmstjärnan, hade han skurit sig in i en bal och tillgripit ett mindre parti balsaträ, som fraktades med flyg från Sydamerika till det svenska export- och importbolaget Sennia.
