”Rallarens ros” är en episk berättelse från en heroisk tid i Norrlands historia, sekelskiftet, då gruvsamhället växer fram bland fjällen, och malmbanan ned till Västerhavet byggs av rallare, som sökt sig hit från olika delar av landet. Det är hårdfört folk, inte alltid Guds bästa barn, men många av dem har resningen och kraften hos sanna pionjärer. Deras arbete är det hårdast tänkbara under villkor som knappast kunde vara mera krävande. Mot denna bakgrund är det naturligt att de brutalt griper efter alla tillfällen att slå sig lösa.

I denna värld av män och för män finns en kvinna, Solvejg, banbyggarnas kocka. Det är hon som är "Rallarens ros" med namn efter den vackra mjölkörten, som gärna växer i banvallen. Solvejg är en fullblodskvinna, ett praktfullt hondjur vars utstrålning inga härjningar kunnat släcka. Hon har ett hårt liv bakom sig och i denna roman får vi följa hennes tumultartade levnadsvandring till slutet. Solvejg är född till kärlek och hon får också uppleva glimtar av den rena, självuppgivande kärlek hon drömmer om. Men mest är det en annan och grövre kärlek som blir hennes lott. Tillsammans med Olof, mannen efter hennes sinne, gör hon ett utbrytningsförsök som slutar i tragik. Frukten av denna förbindelse blir en son, som hon föder under de primitivaste förhållanden men som hon inte kan ta sig an.

Solvejgs öde är och förblir sammanvuxet med gruvsamhället och malmbanan. Allt det som är framtid och vision i detta stora nybyggaräventyr förkroppsligas i hennes okuvliga gestalt men också allt dess lidande och förstörelse.