Emil Norlander var under det tidiga 1900-talet Sveriges obestridlige revykung. Hans föreställningar spelades inför utsålda hus och de medryckande sångerna blev populära över hela landet.

Men alla gillade inte den lättsamma underhållning som Emil Norlander bjöd publiken på. Recensenter skällde och kulturdebattörer förfasade sig över den folkliga humor som präglade revyerna. Enligt honom själv blev Norlander nationens ”mest utskällde man”.

En av Emil Norlanders stora succéer var Anderssonskans Kalle, busfröet som först dök upp i kåserier i tidningsspalterna och som senare blev huvudperson i flera filmer. Men Norlander visade ibland också en mer allvarsam sida som romanförfattare och som journalist i Stockholmspressen.

I Revymakaren Emil Norlander – Sveriges mest utskällde man berättar Staffan Bjerstedt om hur Emil Norlander blev sin tids störste revymakare, men också om hur han plötsligt hamnade i kylan när nya vindar blåste in över teatervärlden.