”Jag är tjugotvå år och min man dog för tre månader sedan. Om och om igen säger jag det till mig själv. Men jag tror inte på det.”

De träffas för att arbeta tillsammans med en teateruppsättning, och blir förälskade. Men snart står de inför en sjukdom som ska komma att prägla hela deras tillvaro. Under knappt två år kämpar de. Oftast tillsammans, ibland var för sig. Båda ställs de inför känslor och frågor som de några månader tidigare inte ens varit i närheten av. Men det finns också en vanlig vardag, fylld av vänner och familj, arbete och fritid, glädje och liv.

Direkt och osentimentalt skildrar Pernilla Glaser en gemenskap som redan från början skuggas av döden, i en historia lika fylld av smärta som av kärlek.