"Döden är förnekelsens moder." Så anger Georg Klein utgångspunkten för sin nya bok: människans närmast obegränsade förmåga till önsketänkande, hennes behov av "söta lögner". Som vanligt rör han sig i sina essäer över vida fält. Han skriver om Inger Christensens Fjärilsdalen, och den ungerske 1800-talsdramatikern Madách, om virusen i Jerusalem och ett tredje "möte" med Peter Noll, om biologin som "den lysande drottningen", vår tids mest spännande vetenskap, och om cancern som en kriminalitet i cellernas värld. Men genom hela boken löper en plädering för klarsyn och förnuft, en tro på människans möjligheter att leva utan att förneka verkligheten.

"Döden är förnekelsens moder." Så anger Georg Klein utgångspunkten för sin nya bok: människans närmast obegränsade förmåga till önsketänkande, hennes behov av "söta lögner". Som vanligt rör han sig i sina essäer över vida fält. Han skriver om Inger Christensens Fjärilsdalen, och den ungerske 1800-talsdramatikern Madách, om virusen i Jerusalem och ett tredje "möte" med Peter Noll, om biologin som "den lysande drottningen", vår tids mest spännande vetenskap, och om cancern som en kriminalitet i cellernas värld. Men genom hela boken löper en plädering för klarsyn och förnuft, en tro på människans möjligheter att leva utan att förneka verkligheten.