Varför firar vi August Strindberg men har glömt bort Anne Charlotte Leffler? Båda föddes 1849 och på 1880-talet räknades Anne Charlotte Leffler som Sveriges främsta författare. Hennes dramer och övriga författarskap handlar om den verklighet en kvinna från hennes egen miljö mötte: hon skrev om kvinnors rätt till självständighet, arbete, egendom, utveckling och kärlek – men också om klassklyftor.
Redan som tonåring var Anne Charlotte Leffler inställd på att bli författare och 1869 debuterade hon med en novellsamling som skrevs under pseudonym. Länge var anonymiteten en förutsättning för hennes skrivande; hon var gift med häradshövdingen Gustaf Edgren, som tolererade men inte uppmuntrade hennes skapande.
Men Anne Charlotte Leffler slog sig fram och mötte respekt från tidens intellektuella, så småningom under eget namn. I fyrtioårsåldern skilde hon sig och gifte om sig med den italienske hertigen Pasquale Del Pezzo. De fick en son, men några månader senare avled hon av bukhinneinflammation. Då stod hon inför en lovande internationell karriär.
Monica Lauritzen, som härom året skrev en fyllig biografi om Emilie Flygare-Carlén, lyfter nu åter fram en stor men halvt bortglömd kvinnlig författare. Hon berättar om Anne Charlotte Leffler så att läsaren riktigt känner vad den kvinna har att kämpa mot som är inknuten i snörliv och konventioner. Och man lockas att genast ta del av hennes tankar, berättelser och skådespel.
