Hon har allt. Söner och Àlskare, man och krog. Hon skrattar Ät pratet om kriget som Àr pÄ vÀg till Bosnien. Det finns vÀl inga etniska grupper! Men kriget kommer och plötsligt stÄr hennes söner pÄ varsin sida. Frontlinjen gÄr genom hennes stad, hem och kök. Det Àr dÄ hon mÄste spara en kula för nÄgot som kanske kommer att hÀnda. BerÀttaren och huvudpersonen i Sista kulan sparar jag Ät grannen har mycket gemensamt med sin författare. Hon har vuxit upp i Titos Jugoslavien och har lÀrt sig i skolan att religionen och alla fördomar som splittrar folket Àr avskaffade. Men farmor lÀr henne att be till Jungfru Maria, mormor vill att hon ska be ortodoxa böner och morfar svarar aldrig nÀr hon frÄgar varför hans initialer finns pÄ tegelstenarna frÄn samhÀllets tegelfabrik. Det gör ont att inse att familjens historia Àr full av det som hon lÀrt sig förneka, men hon vÀljer att inte lÄta det förgÄngna styra hennes liv. Hon lÀmnar slÀkthuset dÀr historiens oförrÀtter sitter i vÀggarna. Romanen börjar tjugo Är senare, nÀr det har blivit viktigt vad man heter och hur ens slÀktband ser ut. BerÀttaren Àr dÄ gift med Hussein  muslim och far till hennes yngste son men inte till den Àldste. Fausta Marianovic skildrar hur kriget förvandlar alla jugoslaver i Bosnien till kroater, serber och muslimer, hur hat uppstÄr, familjer splittras och en pacifistisk mamma med dödsförakt beger sig till fronten för att hÀmta hem sin son. Hon skriver pÄ en svenska som fÄtt fÀrg av det modersmÄl som var hennes innan kriget utsatte till och med sprÄket för etnisk rensning. Sista kulan sparar jag Ät grannen Àr fylld av starka kÀnslor och trotsig humor. Den gör erfarenhet av tidningsrubriker sÄ att vi förstÄr nÄgot som vi tidigare bara lÀst om.