"Tornseglaren flyger som till mÄnen tur och retur sju gÄnger under sitt liv, men jag hann inte se en enda sommargylling, inte Àlska en enda man, inte föda ett enda barn, tÀnkte jag nÀr jag dog, mattan luktade som gammalt luktar, jag hade nyss fyllt tjugosex, varför hade jag inte tvÀttat mattan?"
NĂ€r LucĂa vaknar upp efter en hjĂ€rnblödning Ă€r allt förĂ€ndrat. Hon har inget nĂ€rminne, hon mĂ„ste lĂ€ra sig allt pĂ„ nytt, och enligt lĂ€karen kan olyckan slĂ„ till nĂ€r som helst igen. Hon trĂ€ffar en man och fĂ„r ett barn, trots lĂ€karens varning, men att klara vardagen Ă€r svĂ„rt. Allt mĂ„ste ske nu, innan det Ă€r för sent. Men vad betyder nuet nĂ€r man inte har nĂ„got minne, hur Ă€r man en mĂ€nniska nĂ€r man inte har nĂ„got förflutet?
Svartsvala Àr en febrig kÀrleksroman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse, om att fly och att stÄ stilla, en hyllning till det liv som bara kan anas i skuggan av döden.