Tillit till dig handlar om Saga och Zacharias, växelvis återger de historien om sina liv. De berättar om kärleken som drabbar dem som ett extra sommarlov. ”Det var en lycka så tärande, nästan tröttande och jag var som en drogad som, när jag träffade andra människor, var oförmögen att förstå vad de talade om. Jag förstod bara dig, bara ditt språk, bara ditt kön, dina armar, din fantastiska kärlek och humor och jag kunde inte förstå var allt detta kom ifrån. Jag levde, kanske var det bara så; att jag var så fruktansvärt levande.”
Men efter sommarlovet kommer vintern och deras lycka slås i bitar och ingen av dem har modet att återigen sätta ihop den. I ett försök att hitta tillbaka, att kunna ta i varandra utan att gripas av skräck, påbörjar de en resa till Frankrike. I två olika versioner berättar de om detta ofattbara att de kan stå inför en död mans brutna nacke och ingenting göra. Men hur betalar man igen en skuld som försvinner? Och vilka är paret som så framgångsrikt lägger ord i Sagas mun, som vore hon förtrollad av det faktum att döda föräldrar kan leva vidare i en annan skepnad?
Tillit till dig handlar om förlåtelse, om nåden som enda utväg ur tidens envisa upprepande av gamla oförrätter. Frågan är bara: – Litar du på mig?
