à r 874 inledde den tolfte shi'itiske imamen al-Madhi ett liv i underjorden, och Àn i dag anses han leva fördold. Genom Ärhundradena har de rÀttslÀrda brottats med frÄgan om hur de ska leva tills han Äterkommer. Ska de passivt invÀnta hans Äterkomst, försöka pÄskynda den eller göra det bÀsta av situationen hÀr och nu?
Inom islams historia finns en lÄng kamp mellan de religiösa och de sekulÀra politiska ledarna om vilka som Àr bÀst lÀmpade att styra de muslimska lÀnderna. Men den hÀndelse under 1900-talet som framför alla andra markerade religionens - eller rÀttare sagt de religiösa ledarnas - Äterkomst pÄ den politiska scenen var revolutionen i Iran 1979. Nu hÀvdade de religiösa ledarna att det inte fanns nÄgon skillnad mellan stat, politik och religion och gjorde dessutom ansprÄk pÄ att vara bÀst lÀmpade för att styra den politiska utvecklingen.
Bland de shi'itiska rÀttslÀrda finns dock mÄnga olika politiska förestÀllningar. Skillnaderna beror till stor del pÄ rÄdande politiska och historiska omstÀndigheter, sociala strukturer och ekonomiska förhÄllanden. Men rÀcker detta för att förstÄ varför en grupp shi'itiska rÀttslÀrda drogs till revolutionÀr radikalism, andra till politisk pragmatism och ytterligare andra till total avhÄllsamhet frÄn den politiska scenen? Och vad har förhÄllandet mellan tro och förnuft för betydelse för religion och politik i de olika shi'itiska skolorna?
