Ja, hÀr sitter jag nu i ett litet vindsrum med mina ouppackade kappsÀckar bredvid mig och kÀnner mig över alla grÀnser bortkommen.
Om nÄgon för en vecka sedan hade sagt, att jag denna dag skulle befinna mig pÄ Vacketorps pensionat i SmÄland, anstÀlld för sex veckor som hushÄllselev, sÄ skulle jag ha skrattat hjÀrtligt och sagt, att det var dÄ rakt omöjligt. Jag skulle i stÀllet vara ombord pÄ en segelbÄt nÄgonstans i MÀlaren tillsammans med Sonja och hennes förÀldrar.
Men dÀr ser man, hur fel man kan tro. För hÀr sitter jag som sagt. LÄt mig berÀtta frÄn början! SÄ hÀr var det...
