En femårig flicka hittar sin mamma livlös i fåtöljen. En kvinna ligger apatisk i sängen, så utmattad att hon varken orkar klä sig eller äta. En annan sitter fastklämd i en kraschad bil och hör orden inom sig som hon kanske inte trodde att hon längre kunde säga: Jag vill leva.
I Vändpunkten – från livskris till livskraft, Volym 1 möter vi människor vars liv har förändrats i ögonblick de aldrig själva skulle ha valt. Bakom till synes vanliga liv döljer sig sexuella övergrepp, våld och destruktiva relationer, beroende, svår sjukdom, svek, psykisk ohälsa och en utmattning som till slut får både kropp och själ att säga ifrån. Bokens berättelser rör sig just mellan att lämna destruktiva relationer, överleva eller lära sig leva med sjukdom och försöka skapa ett nytt liv ur det som satt djupa spår.
För några börjar kampen redan som barn, med självmordsförsök och tvingas tidigt bli den som tar ansvar. Barndomen präglas sedan av fosterhem, sexuella övergrepp och en ständig rädsla för att förlora dem man älskar.
För andra kommer vändpunkten mitt i vuxenlivet. En relation bryter långsamt ner självkänslan tills tillvaron blir ett fängelse. Framför en tiger på en djurpark uppstår den mest brutala av frågor: Vill jag leva eller dö? Beslutet blir att kämpa, lämna det destruktiva och ta tillbaka livet.
En annan människa sitter fast i en sönderslagen bil efter en våldsam krasch. Dörren är intryckt, kroppen sitter fast och för ett ögonblick kommer uppgivenheten: kanske är detta slutet. Men mitt i kaoset bryter en oväntad livsvilja fram.
Och för någon annan börjar förändringen på ett badrumsgolv. Ett nytt liv växer inuti henne samtidigt som alkoholen och rädslan har tagit ett järngrepp om tillvaron. Där tas beslutet om den sista droppen alkohol. När blåljusen senare lyser utanför hemmet och barnen är rädda växer samtidigt någonting annat: beslutsamheten att skydda dem – och att aldrig gå tillbaka.
Men vad händer efter själva vändpunkten?
Hur bygger man ett liv när kroppen minns det man själv försöker lämna bakom sig? Hur lär man sig att älska utan rädsla, vila utan skuld och säga nej utan att be om lov? Och går det att förvandla det som nästan förstörde en till något som faktiskt ger livet mening?
